×
En del av Stockholms stad
Teatersalongen
Konstnär Emma Holmer
Konstnär Emma Holmer

Salongen

#9 mars 2018

RIDÅN UPP FÖR TEATERSALONGEN #9!

I dansk teater och scenkonst är det framför allt kvinnliga regissörer som står för konstnärlig originalitet och förnyelse.”  

DE DANSKA REGIUNDREN

Vilka är de? Vad gör de? Och hur?

I detta nummer av Teatersalongen ger vi oss ut i dessa konstnärinnors terränger. Teaterskribenten Theresa Benér är vår välorienterade och invigda ciceron.  

Vi vänder så även blicken mot våra egna provinser och en av de många berättelser som tagit gestalt här under året. Det hela börjar med att Seluah Alsaati blir förälskad:

Nabil ger mig smeknamnet Panda, lagar mat till mig och spelar Sabina Ddumba på synten.

MEN: Historien flippar när han frågar om jag haft sex med en kille som jag brukar gymma med. Jag ljuger först och säger nej.”

Inte din baby som är en rap- och teaterföreställning som handlar om svartsjuka, manipulation och om att ta sig ur en relation som är destruktiv. Seluah Alsaati har skrivit manus och står själv på scenen. Hon är folkbildare och organisatör. Vid 30 års ålder bestämde hon sig för att lära sig att rappa, två år senare släppte hon sin första låt, Min kropp är min. Under hösten 2017 släpptes hennes debut-EP Jag heter Seluah. Inte din baby spelas under våren 2018 i Vällingby Stadsteater samt Kretsteatern i Högdalen, Tensta, Telefonplan, Farsta och Skärholmen. För Teatersalongen skriver hon om sitt arbete med föreställningen och om sitt möte med publiken i samband med den.

”Jag valde kriget. Har jag varit beredd att offra livet för att mitt folk ska slippa leva under tyranni accepterar jag aldrig att en far, en bror, en farbror eller en partner ska diktera villkoren för mitt liv.”

Författaren och journalisten Mustafa Can, nyligen aktuell med sin pjäs Frontens gryningsfärg på Kulturhuset Stadsteatern, skriver en text om sina möten med kvinnliga soldater i syriska Kurdistan. 
Astrid Menasanch Tobieson, regissör till samma pjäs, berättar om sin spanska familj och deras olika sätt att förhålla sig till det spanska inbördeskriget och den efterföljande diktaturen med sin text Tystnaden går i arv.

Även om hettan i #Metoo svalnat något är rörelsen inte över. Som en påminnelse om detta publicerar vi en tänkvärd och exakt formulerad text av journalisten Simon Bank

Det finns ett mönster.

Ett av dem visar att det sociala tabut kring sexuella trakasserier sträcker sig genom precis alla klasser. Från världens publikt mäktigaste kvinnor (Gwyneth Paltrow, Angelina Jolie) till den osynliga servicepersonalen som städar deras hotellrum – de har både kränkningarna och tystnaden gemensamt.

Nu har de även öppenheten gemensamt, och med den kommer ett ansvar.

Trevlig läsning!

/Teatersalongen